Sen den dagen för en månad sedan så har Astridgumman blivit en knäkatt och väldigt sällskapssjuk. Kanske hon känner att hon nu ska stå vid min och familjens sida när inte Atlas kan göra det.......vem vet........
Varje gång jag öppnar mina fotogallerier på datorn så ser jag alla underbara bilder på min vackre Atlas, min prins! Varje dag påminns jag om vilken fantastisk katt han var och vilken underbar tid vi hade tillsammans *kärlek* *tårar**
Kram M
Många kramar o tankar från oss, det är så svårt o släppa taget om en älskad familjemedlem även om man vet att det är för deras bästa o man så småningom mest kommer minnas det fina så kommer nog aldrig saknaden försvinna helt. Var ju själv i onsdags kväll förra veckan med vår vovve o tog farväl när han fick somna in, han skulle ha blivit 17 nu i sommar, det är fortfarande hemskt overkligt.
SvaraRaderaKram igen från oss!
Buffe o Vinnie skickar några nospussar också.
Tack snälla för din/ eran omtanke!! Ja, det är verkligen svårt men jag försöker att minnas alla bra stunder, precis som du skrev!
SvaraRaderaTack!
Kram Maria