Tråkiga nyheter.....

I morse var jag glad när jag hämtade Diamant vid 7-tiden för att åka med henne till Ultuna. Där skulle en veterinär som heter Jens Häggström genom ultraljud kolla ifall hon har ett friskt hjärta Sen skulle hon in för att göra samma sak på njurarna. Vi behövde aldrig gå till njurkollen......

Det visade sig att Diamant, Märtis har ett ovanligt hjärtfel. Veterinären och hans assistent tittade läääänge på skärmen och kunde inte riktigt förstå vad dom såg. Märtis var jätteduktig på att ligga stilla på britsen utan ett pip. Om vi hade haft all tid i världen så tror jag veterinären hade tittat längre men han hade andra patienter på tur. Det han iallefall sa till mig var att hon har ett medfött hjärtfel som är mycket ovanligt. Hon kan inte användas i avel och hon kommer troligtvis få problem av sitt hjärta när hon blir äldre.

Jag bet ihop, höll gråten tillbaka och lyssande på vad han sa. Tackade och gick med Ann till bilen. Kände direkt att jag måste höra av mig till hennes fodervärdar som längtar så mycket efter kattungar och verkligen har sett fram emot det. Skickade först ett mess men sen ringde jag direkt efter. Så fort jag skulle berätta så kom gråten och tårarna. Jag var så ledsen för Märtis skull, för deras skull och för hela situtionen. Jag grät, Ann grät.....

Ann hade med sig sin vita maine coon Ozzy som har mild HCM. Hon ville se om den hade växt bort och hur situationen såg ut. Tyvärr hade den inte gått bort men veterinären lät hoppfull och sa att Ann inte behöver oroa sig då Ozzy inte mår dåligt av det och kan bli en gammal katt =)

När jag åkte från Märtis på väg hem så åkte jag som i en dimma. Jag bara körde med huvudet fullt av tankar. Tankar som sa, ska jag lägga ner min uppfödning, varför testar inte folk sina katter, varför Märtis, orkar jag mer motgångar??

Jag vet att en uppfödning inte bara är en positiv sak och alla har någon motgång.....men orkar jag eller ska jag bara ha gosiga sällskapskatter?

Jag får ta och fundera vidare

Kram M