Atlas fick EX1 och jag var så glad och stolt över min fina, lite blyga kille *kärlek* Minns så väl hur snurrigt jag tyckte allting var. Som när var det BIV? varför är det inte det varje gång? ska jag stanna eller gå?? Hur man en gjorde så blev det fel kändes det som...och inte kunde jag hålla heller...fick höra att jag höll som en säck potatis..Det var de självförtroendet...Jaja, jag kan skrattta åt det idag men då var det inte så himlans lätt och kul.
Jag höll aldrig Atlas någe mer, det fick assistenten göra eller Ann som jag lärde känna på en utställning och är idag en mycket god kattvän. Det var inte för de där med potatissäcken utan för att Atlas krummade sig och ville gosa in sig i min armhåla och det var inte det lättaste. Mycket bättre att en bestämd hand höll honom =)
Vid ett par tillfällen ställde jag ut tillsammans med min syster som också har en ragdoll. På hennes två första utställningar så packade hon ihop och åkte hem när hennes katt var klar. Ingen sa något och inte visste hon att man måste vara kvar hela dagen. På den tredje var det en uppmärksam assistent som ifrågasatte, gulp *hihi*
Man lär sig vartefter och nyttigt och kul är det!! Det hände en sån rolig sak på en utställning *haha* Men det tar jag i morgon ;)
Trevlig helg!
Kram M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar