Oro, hopp, förtvivlan och glädje

Min maine coon Loke är en utekatt. Han valde att bli det själv då vi flyttade ut på landet. Ja, det var så att han rymde ur sitt sele och på den vägen är det. Han håller sig i skogen på baksidan, på grannens ödsliga tomt eller på åkern. Han har varit utekatt i åtta år och det har aldrig hänt nåt *peppar peppar*

Förra fredagen släppte jag in honom på morgonen efter hans nattliga äventyr, så som jag alltid brukar göra. Det står en gammal trälåda utanför dörren med en fårskinnsfäll i som han gillar att ligga i . Han sprang till matlådan, fräste, fräste och fräste igen för att sedan gå och lägga sig under köksbordet utan att ha ätit. Han brukar aldrig fräsa, nog för att Trollis löpte och han tycker det är pest men det här var nåt annat. Loke flyttade sig till balkongdörren och jag släppte ut honom där så att han skulle få lugn och ro då jag tyckte han verkade stressad . Där sov han på stolsdynan i timmar! Jag ställde ut mat men han visade inget intresse av den. Senare på eftermiddagen tänkte jag släppa in honom men ser att han har hoppat ner från balkongen, så där som han brukar göra, inget konstigt. Men ändå kände jag att nåt inte stämde.

Kvällen kom men jag såg inte till nån Loke. Han brukar komma in på kvällen för ett skrovmål innan natten. Ok, han sov ju länge så han klarar sig nog. Morgonen efter ska jag släppa in honom men där finns INGEN Loke! ORO!

Försöker att sansa mig och tänker att han kommer nog på dan, lördag. Vi är borta en sväng och när vi kommer hem ser Lowa en död mus på gräsmattan. HOPP! Det måste ju vara Loke, vem annars skulle lägga en död mus där? det känns inte så troligt att den bara hux flux dog där  =/

Lördagkväll, ingen Loke. Jag går ut och ropar. Han har ju suttit i ett gäng träd utan att våga klättra ner och då har han svarat när jag har ropat. Men inget svar. Jobbig, sömnlös natt.

Springer upp på söndagsmorgonen och öppnar dörren, ingen Loke. Nu känner jag FÖRTVIVLAN! Så här  länge har han aldrig varit borta! Min älskade ponke ponke! Söndagkväll, ingen Loke.

Tankarna mal i mitt huvud. Han måste haft ont eftersom han fräste, har han gått och lagt sig i skogen för att dö?  Bara han inte lider. Tårar, tankar, förtvivlan!

Måndag likadant. Jag har nästan gett upp hoppet. Känns så hemskt när jag kommer hem från jobbet och ingen Loke kommer och möter mig med svansen i vädret och kvittrande jamningar. Sorg. Sätter på mig gummistövlarna och tar ett varv på grannens obebodda tomt, ropar. Tittar i dikena. Maxpuls. Jag vill hitta honom samtidigt som jag inte vill hitta honom. Jag vill för att veta vad som har hänt och inte för rädslan att hitta en lidande, trasig katt men samtidigt kanske han lever om jag inte hittar honom.

Ingen Loke, inga jamningar. Slår en pling till min käraste kattvän. En vän som förstår hur mycket en katt kan betyda för en. Gråter, snörvlar. Ann försöker få mig att tänka positivt samtidigt som hon också blir ledsen.

Tisdagmorgon. Öppnar dörren för att ställa ut soppåsen och in springer LOKE!!! GLÄDJE! Mitt hjärta tog ett skutt  =)  MEN, han fräser. Äter inte utan går och gömmer sig. Nåt är fel!  Vi låter honom få vara ifred. Min man ser att han haltar lite på ena benet. Han har ont! Vill inte stressa min älskade ponkeponke. Han sover i ett dygn. På onsdagen lyckas jag få in honom i en transportbur för att åka till bästa veterinären Matilda.

Matilda söver honom. Rakar bort några illasittande tovor i ljumskarna med små "taggar" i. Loke är håröm och han blir galen om jag kammar honom. Därför brukar jag åka en gång på våren och ta bort tovor som han får framförallt i ljumskarna. Hon tvättar honom då han råkade kissa på sig i buren. Hon borstar och donar. Matilda känner på båda Lokes ben, tassar, trampdynor och knäleder men känner inga konstigheter.

Kanske var det så att dom små taggiga knutorna gjorde att Loke hade ont?

Han har sovit i ett dygn nu sen vi kom hem från veterinären. Nu har han ätit utan fräsningar och INGEN är lyckligare än jag! Gångstilen såg bättre ut men jag ska granska honom mer noga sen när han går lite mer  ;)

Kram från en lycklig Maria