Nellie är död

Onsdagen den 29 april så såg jag att Nellie satt och försökte bajsa men det kom inget, hon jamade och jag blev så orolig. Tog kontakt med Albano och fick en tid. Väl på plats så kände veterinären på Nellies mage och kände direkt att hon var förstoppad. Röntgenbilder togs. Dom visade att hennes tarm var förtjockad och full av avföring.

Jag grät och grät.

Veterinären sa att Nellie var så liten och hon tyckte inte att man skulle gå vidare med henne då chanserna var små att hon skulle klara det.

Lugnt och stilla fick hon somna in i mitt knä, tårarna rann.

Allt kändes så fruktansvärt orättvist, mina fina Nellie. Varför?

Jag fick med henne hem i en liten ask med en duva på. Väl hemma mötte min man och dotter mig, tog med asken med lilla Nellie i och begravde henne i skogen. Jag orkade inte följa med. Hade gråtit så mycket att huvudet dunkade, ögonen värkte och det var bara att springa in på toaletten och kräkas.

Jag har haft ett stort stöd av uppfödarkollegor runt om i landet. Det har betytt jättemycket för mig och gett mig styrka att gå vidare och tänka positiva tankar.

Det är banne mig inte lätt att vara uppfödare men det ger också väldigt mycket glädje. Det får man inte glömma!

Stor KRAM